Pantheon – Le Panthéon (16)

This is a part of my project “Stories” – No one in the following text exists but in my imagination. You can read part 15 here and if you missed the previous parts, you can find all of them in the caterogy “Stories”.


Hotellet Jaqueline hade valt var så enkelt att hon föredrog att äta sin frukost i baren som fanns vid hörnet. Paris var så fantastiskt på detta sätt: baren i hörnet var en kameleon. På morgonen kom människor för att dricka ett kaffee ståendes vid bardisken, samtidigt som de läste lite snabbt dagens tidning. På lunchen blev stället en vanlig lunchrestaurang, där man kunde äta två rätter för ingenting. Den enda människorna som stod var kyparna. De stod inte still utan sprang mellan köket och borden. På eftermiddagen kom folk för att ses, jobba eller bara läsa samtidigt som man drack en diabolo eller en kaffee. Vid fyra-fem tiden ändrades stämningen och drycken byttes till något med lite mer alkohol i. Ljudvolymen ökade, ljuset dämpades och stämningen blev mer livlig. Dagen därpå var man tillbaka till frukoststämningen igen, som om ingenting hade hänt. Jaqueline gillade det. Hon visste att hon kunde sitta här hela dagen och observera människorna, om hon ville. Men det var inte det som dagen skulle bjuda på. Idag skulle hon gå på ett ställe som Paul och hon hade besökt tillsammans.

Hon drack färdig sin café crème, lämnade pengar på bordet och gick till tunnelbanan. Hon var tvungen att titta på en karta för att komma ihåg hur man åkte till stället. Linje 5 mot Place d’Italie, byte i Gare d’Auzterlitz till linje 10 mot Boulogne sedan var det bara att kliva av vid La Sorbonne. Den sista biten att gå var underbar: hon gillade livet som fanns längs Boulevard St-Germain. All typ av verksamhet fanns här: folk åt, köpte böcker, gick i skolan, tog körkort och helt enkelt bodde. Dessa pampiga byggnader gömde ett liv som var mer normalt än de flesta romantiska turister anade.

Det regnade lätt. Ju mer Jaqueline närmade sig Panthéon, desto flera grupper av studenter mötte hon. Jaqueline kom ihåg hur orädd hon var i deras ålder. Hon brukade vara impulsiv och göra det som hon tyckte var roligt. När hon var 18 hade hennes hår fått alla möjliga färger och hon uttryckte alltid högt sina åsikter till vem som ville höra. Hur kunde hon ha blivit den städade kvinnan hon var nu? Rue Valette. Panthéon stod majestätiskt i slutet av uppförsbacken. Hon flåsade lite lätt när hon gick mot det ståtliga monumentet och kände hur det vibrerade i hennes ficka. “Rätt val älskling, hälsa på de som vilar där, du kommer att få inspiration! Din Paul”. Ah, äntligen! Skönt med lite stöd!

Efter att ha betalt gick hon ner till kryptan. När hon befann sig i vestibulen inramad av doriska kolonner kände hon ett stort lugn. Luften var kall och tyst. Hon hade besökt kryptan med Paul. Flera gånger. Paul gick alltid vid Jean Jaurès grav. Det var hans sätt att hedra Jaurès kärlek för fred, som hade kostat honom livet 1914. Pauls största rädsla hade alltid varit att nationalismen skulle ta över världen igen. Jaqueline brukade besöka Marie Skłodowska-Curies grav. Hon beundrade Marie för hennes mod och intelligens när hon valde att använda sina kunskaper för att undersöka och vårda skadade soldater under första världskriget. Hon hade både nobelpriser och hjärtat på rätt ställe. Jaqueline kände också igen sig i den dubbla identiteten som Marie hade haft under hela sitt liv. Jaqueline visste hur det var att bära med sig en kultur som inte var den från landet hon levde i. Hon hade levt många år i Sverige men trots hennes felfria svenska och lyckliga liv med många bekanta och vänner kände hon inte att hon var hemma till hundra procent. Nittioåtta kanske, men inte hundra. Fred, mod och mångfald. Hon funderade en stund på dessa tre ord, i den tysta kryptan.


 

L’hôtel que Jaqueline avait choisi était d’une grande simplicité et elle préféra manger son petit déjeuner dans le bar du coin plutôt que dans la salle à manger, qui n’était en fait qu’un recoin sombre de la petite réception. Paris était fantastique pour cela: les bars du coin étaient des caméléons. Le matin, on y venait pour boire son café et lire le journal, rapidement, accoudé au comptoir. Le midi, l’endroit se transformait en restaurant vivant, à la cuisine simple mais copieuse et où les seules personnes debout étaient les serveurs. Ils couraient entre la cuisine et les tables. L’après-midi, les clients se rendaient aux bars du coin pour y prendre un diabolo ou un café. Vers quatre cinq heure, l’ambiance changeait de nouveau et les boissons évoluaient vers des commandes un peu plus alcoolisées. Le niveau sonore augmentait, la lumière se tamisait et les discussions se faisaient plus animées. Le jour d’après, tout rentrait dans l’ordre et le cycle recommencait comme si rien ne s’était passé. Jaqueline aimait cela. Elle savait qu’elle pourrait y passer la journée si elle le souhaitait, à observer les gens. Mais le programme de la journée était tout autre. Elle avait prévu de commencer par la visite d’un endroit où Paul et elle aimaient se rendre ensemble.

Elle finit son café crème, laissa de l’argent sur la table et se rendit vers le métro. Elle fut obligée de regarder sur un plan pour se souvenir du trajet. Ligne 5 vers Place d’Italie, changement à Austerlitz, puis ligne 10 vers Boulogne et terminus à La Sorbonne. La fin du trajet à pieds était magique aux yeux de Jaqueline: elle aimait la vie du boulevard Saint-Germain et de ses environs. On y trouvait de tout: les gens y faisaient leurs courses, passaient leur permis, allaient à l’école et y habitaient tout simplement. Ces bâtiments à l’architecture prétentieuse cachaient une vie bien moins romantique que ce que la plupart des touristes avaient en tête lorsqu’ils pensaient à Paris.

Il bruinait. Plus Jaqueline se rapprochait du Panthéon, plus les groupes d’étudiants qu’elle rencontrait dans la rue se faisaient nombreux. Jaqueline se souvenait comme elle était intrépide à leur âge. Elle disait ce qu’elle pensait, faisait ce qu’elle disait sans se moquer du regard des autres. A 18 ans, ses cheveux étaient aussi passés par toutes les teintes. Comment avait-elle pu devenir la femme si sage qu’elle était à présent? Rue Valette. Le Panthéon trônait majestueusement au sommet de la côte que Jaqueline gravissait en haletant. Elle sentit une vibration dans sa poche. “Bon choix ma chérie, passe le bonjour à ceux qui se repose ici, tu vas en sortir inspirée! Ton Paul”. Ah, enfin! Un peu de soutien faisait du bien!

Après avoir payé son entrée, elle descendit dans la crypte. Lorsqu’elle se trouva dans la salle décorée de colonnes doriques à l’entrée de la crypte, elle ressentit le calme l’envahir. L’air était frais et silencieux. Elle avait visité la crypte plusieurs fois avec Paul. Paul se rendait toujours à l’emplacement où Jean Jaurès était inhumé. C’était sa façon d’honorer l’amour de Jaurès pour la paix, ce qui lui avait coûté la vie en 1914. La plus grande peur de Paul était que le nationalisme prenne de nouveau le dessus. Jaqueline, elle, avait l’habitude d’aller se recueillir auprès de Marie Sklodowska-Curie. Elle l’admirait pour son courage et son intelligence quand elle avait choisi de mettre sa connaissance au service de la société et d’ausculter et prendre soin des soldats blessés lors que la première guerre mondiale. Elle avait non seulement obtenu deux prix nobel, mais aussi un coeur d’or. Jaqueline se reconnaissait aussi dans la double identité que Marie avait cultivé toute sa vie. Jaqueline savait ce que c’était que de vivre dans un pays qui avait une culture qui n’était pas la sienne. Elle avait vécu de nombreuses années en Suède et malgré son intégration, son suédois sans fautes et sa vie heureuse avec beaucoup de proches, elle ne s’était jamais sentie chez elle à cent pourcents. Quatre-vint dix-huit peut-être mais pas cent. Paix, courage et mélange de cultures. Ces mots résonnaient dans sa tête, dans la crypte silencieuse.

2011_img_0271-kopia

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s