Le chien – Hunden (1)

This is a part of my project “Stories” – No one in the following text exists but in my imagination.


 

Det var redan över fem år sedan som Paul hade gått bort men Jaqueline hade aldrig kunnat vänja sig vid det. Hon hade aldrig kraften att tränga tillbaka sucken som kom upp till hennes hals varje gång hunden väntade vid dörren för att gå ut en sista runda för dagen. Det var samma sak varje dag.

Huskyn var fyra månader gammal när Paul tog hem honom. Valpen, en frisk husky, var en av Pauls idé och hon hade inte fått säga sitt. Hon tyckte att det bara var besvärligt, att hunden var som en fotboja för deras frihet. Paul hade kallat honom för Kiki, enbart för att han tyckte att detta löjliga namn var roligt. Så fort valpen hade flyttat in hade han med detsamma röjt ordentligt i hallen. Paul skrattade varje gång han såg Kiki leka med skor och Jaqueline fick bara acceptera den söta valpen, med sina ljusblåa ögon. Det tog tid för henne att vänja sig vid hundens närvaro i hemmet. Hon gillade dock Kikis enkla sätt att hälsa den välkomna tillbaka efter en dags arbete.

Sen blev Paul sjuk. Deras vardag ändrades från en dag till en annan med många sjukhusbesök. Besöken blev längre och längre och det sista kostade Paul livet. Han hade kämpat men han förlorade den sista kampen utan att kunna säga farväl till sin fyrbenta vän. Jaqueline tog hand om hunden och uppskattade Kikis närvaro, nu att hon var ensam utan Paul för att ta itu med livet. Hon levde med sin sorg och fick vardagen att rulla på men varje kväll var det samma refräng: hon var tvungen att ta Kiki ut för en sista promenad. Hon lyckades inte förstå varför hon hatade så mycket ögonblicket när hunden skulle komma till henne med kopplen i käften. Att vara ensam i naturen med djuret påminde henne så starkt om hur ensam hon var och om hur mycket hon saknade Paul. Natten kom mot henne, laddad med en skrämmande last av sorg. Vem skulle ta hand om Kiki när hon skulle möta Paul igen?


 

Cela faisait déjà plus de cinq ans que Paul était parti mais Jaqueline ne s’y était encore pas faite. Elle n’avait jamais la force de repousser les soupirs qui lui encombraient la cage thoracique à chaque fois que le chien attendait à côté de la porte pour la sortie du soir. C’était comme ca tous les jours. 

Le husky avait 4 mois quand Paul l’avait rammené. Ce chiot, un vigoureux husky, avait fait son entrée dans la famille à l’initiative de Paul et elle avait du s’incliner. Elle n’y voyait que des inconvénients, le chiot n’était pour elle qu’une entrave à leur liberté. Paul l’avair prénommé Kiki simplement parce que ce nom ridicule le faisait rire. Dès son entrée dans la maison, Kiki avait mis le couloir sans dessus dessous. Paul riait aux éclats de le voir jouer avec les chaussures et Jaqueline avait bien du admettre que le chiot était attachant avec ses yeux bleus clairs. Ca lui avait pris du temps de s’habituer à la présence du chien dans le foyer. Elle appréciait cependant la simplicité et la fidélité que Kiki avait de les acceuillir le soir lorsqu’ils rentraient du travail.

Et puis Paul était tombé malade. Leur quotidien avait été boulversé par des visites à l’hôpital, visites qui se firent de plus en plus longues et dont la dernière fut fatale. Paul avait luté mais s’était finalement incliné sans avoir pu dire au revoir à son fidèle compagnon à quatre pattes. Jaqueline avait pris le relais pour s’occuper du chien, et elle appréciait sa présence, elle qui devait désormais faire face à la vie sans Paul. Elle remontait la pente mais chaque soir, c’était le même refrain: il fallait sortir Kiki. Elle n’avait jamais réussi à comprendre pourquoi cette sortie nocturne la troublait tant mais elle haissait le moment où le chien venait vers elle avec la laisse dans la gueule. Se retrouver seule avec la bête dans la nature lui rappelait trop combien elle se sentait seule et combien Paul lui manquait. La nuit lui apportait des angoisses sans noms qu’elle redoutait. Qui allait s’occuper de Kiki quand elle irait retrouver Paul?

14_hund - Kopia

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s