Förseningen – Le retard (6)

This is a part of my project “Stories” – No one in the following text exists but in my imagination. You can read part 5 here and if you miss the previous parts, you can find all of them in the caterogy “Stories”.


 

Jaqueline satt på tåget och tittade på hennes mobil sedan resan hade börjat. Ju mer hon tänkte på det, desto mer irriterad blev hon på Paul. Om han hade haft den möjligheten att kommunicera, varför hade han inte använt den tidigare? Hon hade känt sig så ensam, själv med Kiki. Med vad skulle hända om hon svarade på meddelandet? Om Paul kunde skriva, kunde han kanske läsa också! Hon skrev ett sms: “varför skrev du inte tidigare till mig?”

Hon var otålig och kunde inte sitta still. De flesta av vagnens passagerarna sov, oftast i obekväma ställningar. Några snarkningar hördes, skandal i den tysta första klassen! Tåget saktade ner och stannade. De var mitt ute i ingenstans. En rösta började höras ifrån högtalarna och den förklarade att det var signalfel. Inte något att bli förvånad över tänkte Jaqueline. Några suckade till. Jaqueline var tvungen att hitta på något konstruktivt för hennes hjärna, om hon ville överleva väntan både efter Pauls svar och efter att tåget skulle köra vidare. Hon började lyssna på podcasten om Djingis Kahn som Paul hade tipsat om och lät sig vagga av historikernas röster.

Tåget började rulla vidare. Rösten i högtalarna mumlade några ursäkter och meddelade cirka 30 minuters försening. Jaqueline informerade hennes kollegor om förseningen och somnade så småningom. Hon hoppades att hon inte skulle bjuda hela vagnen på en dregelspektakel under sömnen. Rösten väckte alla resenärer när tåget närmade sig slutdestinationen. Hon öppna ögonen och tittade direkt om hon hade fått svar. Ingenting. Paul var tyst.


 

Jaqueline était assise dans le train et observait l’écran de son téléphone depuis le début du trajet. Plus elle y pensait, plus elle se sentait devenir furieuse après Paul! S’il avait cette possibilité de communiquer, pourquoi ne l’avait-il pas utilisée plus tôt? Elle s’était sentie si seule et abandonnée avec Kiki. Et si elle répondait au message? Après tout, si Paul, de là où il était, pouvait lui écrire, il pouvait aussi certainement lire! Elle composa un sms: “Pourquoi ne m’as tu pas écrit plus tôt?”.

Elle ne tenait pas en place sur son siège. Les autres passagers étaient pour la plupart assoupis dans des positions disgracieuses. Quelques ronflements se faisaient entendre, le comble de la première classe. Le train se mit à ralentir puis s’arrêta. Ils étaient en rase campagne. Les haut-parleurs se mirent à grésiller et la voix annonca un problème de signalisation. “Ah tiens, pour changer…” pensa Jaqueline. Des soupirs se firent entendre dans le wagon. Jaqueline devait s’occuper l’esprit, sinon elle perdrait patience rapidement, entre l’attente de la réponse de Paul et la remise en marche du train. Elle se mis à écouter le podcast sur Djingis Kahn dont Paul avait parlé et se laissa bercer par les voix des deux historiens.

Le train s’ébranla enfin et la voix annonca, après quelques vagues excuses, un retard d’environ 30 minutes. Après avoir prévenu ses collègues de son retard, Jaqueline s’assoupis à son tour. Elle avait pris soin de caler sa tête: elle voulait éviter d’offrir le spectacle d’une descente de bave aux autres passagers du wagon. La voix réveilla tout le wagon lorsque le train s’approcha de la destination finale. Elle ouvrit les yeux et regarda directement si elle avait recu une réponse. Rien. Paul était silencieux.

tåg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s