Resan – Le voyage (4)

This is a part of my project “Stories” – No one in the following text exists but in my imagination. You can read part 3 here and if you miss the previous parts, you can find all of them in the caterogy “Stories”.


 

Jaqueline och Kiki hade gått långsamt tillbaka från stranden. När de kom fram till huset la Jaqueline märke till att träden började gulna. Snart skulle hon behöva kratta löv i trädgården. Kiki gick direkt in till tvättstugan och la sig i sin korg. Han älskade detta rum på grund av det låga fönstret. Det var perfekt för honom för titta ute, när han var själv hemma på dagarna. Jaqueline gav honom mat, bytte hans vatten och önskade honom god natt med en liten klapp på huvudet. Hunden pepp tillbaka som en liten kut.

Jaqueline gick ut och stängde dörren. Hon letade efter sin mobil i fickan. Klockan var redan nästan 21h och veckarklockan skulle ringa 5h15 i morgon bitti. Det var verkligen dags för henne att packa inför den tvådagars konferens hon skulle till. Hon var tvungen att klä sig både professionellt och praktiskt: det var inte ens frågan om att ta en stor resväska med sig. Inte heller frågan om att ge de andra en chans att tycka synd om henne. Sedan Paul gick bort möttes hon ofta av dessa medlidande blickar och avskydde det. Hennes taktik var att se oförskämt bra ut. Hon var glad att ingen kunde se henne just nu, iklädd i gråa och slitna mjukisbyxor…

Hon gick igenom garderoben och valde en svart och klassisk klänning. Den skulle funka bra med en strikt kavaj på dagarna och med en blå sidensjal på middagen. Hon undrade om hon behövde ett ombyte för andra dagen eller om en accessoar skulle räcka för att klä om klänningen. Hon mindes att hon hade kommit hem totalt förkyld av förra konferensen, så det fanns få risker att svettas så mycket. Hon plockade en stor halsband som hon skulle bära på dag nummer två. Den skulle fånga blickarna av hennes eventuella betraktaren. Valet för skorna gick fort. Hon hade en favorit par av klackskor, som gav henne självsäkerhet, kvinnlighet och framför allt samma längd som hennes kollegor. Hon hade noterat sedan flera år tillbaka att den detaljen sparade henne onödiga ansträngningar för att få sin röst hörd.

Hennes väska var packad, hennes vanliga kvällsoro hade nästan försvunnit, kvar för henne var bara att lägga sig och möta Paul för en kort stund i hennes drömmar.


 

Jaqueline et Kiki étaient rentrés tranquillement de la plage. En arrivant à la maison, elle remarqua que les arbres du jardin commencaient à jaunir. Il lui faudrait bientôt ramasser les feuilles. Kiki alla directement dans son panier situé dans la buandrie, il aimait cette pièce, qui avait une fenêtre plus basse que toutes les autres de la maison et par laquelle il pouvait regarder ce qui se passait dehors, lors des journées qu’il passait seul. Jaqueline lui donna son bol de croquettes, lui changea son eau et lui souhaita bonne nuit en lui tapotant la tête. Le chien lui répondit d’un petit glapissement.

Jaqueline referma la porte et chercha son téléphone dans sa poche. Il était déjà près de 21h et le réveil sonnerait à 5h15 le lendemain matin. Il était grand temps de préparer son sac pour le déplacement de deux jours qui était prévu. Elle devait être à la fois professionnelle et pratique: hors de question de se trimballer une grosse valise ni de laisser aux autres une possibilité de penser qu’elle se laissait aller depuis le départ de Paul. Ces regards compatissants qu’elle croisait de temps en temps réveillaient en elle une espèce d’injustice: elle ne voulait pas être traitée en victime, mais persone ne lui demandait son avis. Sa tactique était donc de paraitre irréprochable, sur tous les plans. Si quelqu’un l’avait vue en ce moment, attirée de son jogging gris d’au moins quinze ans…

 

Elle parcoura son dressing-room des yeux et choisis une robe noire, classique, qu’elle accompagnerait d’une veste stricte lors des réunions de la journée et d’un châle en soie bleue pour le repas du soir. Elle se posa la question de savoir si elle prendrait une autre tenue pour le deuxième jour, ou bien un nouvel accessoire pour déguiser la robe noire. Elle se remémora la dernière conférence à laquelle elle avait participé et se souvint qu’elle était rentrée enrhumée. Peu de risques de transpirer, elle choisit donc un colier extravagant, qu’elle porterait le deuxième jour. Il détournerait l’attention de ses observateurs, s’il y en avait. Le choix des chaussures fut vite fait. Elle avait une paire d’escarpins favoris, qui lui donnaient de l’assurance, une féminité hors pair et surtout la même taille que ses collaborateurs. Elle avait noté lors de ses longues années d’expérience que ce détail lui évitait de mener des combats inutiles pour se faire entendre.

Son sac était prêt, son habituelle angoisse du soir était apaisée, il ne restait plus à Jaqueline qu’à se coucher et retrouver Paul pour un court moment dans ses rêves.

2014_IMG_79122 - Kopia

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s